Fick sådan separationsångest förut när mamma skulle till jobbet, jag ville bara säga " stanna hos mig!"
Men inte ett ljud kom.

Har varit inlagd en vecka. På Möldal. Första gången jag är inlagd här.
Jag har inte velat skriva något eller berätta för så många. Skäms.
Jag har inte gjort något destruktivt eller så. Bara bröt ihop lite.

I torsdags ville jag skriva ut mig, men dom ville inte det för dom har satt in en ny medicin och jag har inte heller pratat med någon där om hur jag mår så dom vill ha lite koll. Men jag fick åka hem och ska tillbaka imorn och sedan prata med läkarn på måndag.

Jag skäms över detta faktum att jag behövt bli inlagd igen. Konstigt. Jag har aldrig skämts innan, aldrig över mina ärr , överdoser osv.

Men nu, nu skäms jag. Har inte velat skriva något här i bloggen heller, men gör det nu ändå.

Gillar de på Mölndal. De är bättre än Näl. De har sina brister såklart. Men mycket bättre än Näl iaf.

Nu ska jag duscha .

Det var då förbannat.
Tror min Pms är på gång nu. Måendet sjunker ännu mer nu. Tur att jag har tid på Öpv på torsdag.

Vill gråta, skrika och göra mig illa.
Rastlös som bara den.
Speedad.
Trött.

Vissa saker var faktiskt lättare förut.

Dator paj

Jisses vad det är varmt. Jag har för mycket kläder på mig.
Och kaffe i denna värmen kan vara en dumt. Men gott.

Min dator har pajjat och jag kan inte köpa en ny försen i augusti så det blir inte mycket dator för min del framöver.

Imorn ska jag till ungdomsmottagningen. Suck
På torsdag blir dett Öpv.
Mormor och morfar kommer denna veckan med, jag har inte träffat dom på typ två år så det ska bli skoj.

Nästa vecka tänkte jag ta en Tjärnö vecka om det blir som planerat.
Bara ligga och glassa i solen och bli lite brun.

Well well.

tom

Tom
Likgiltig.
Det är en kraftansträngning att öppna munnen och säga något.
Hjärnan som spelar upp olika alternativ till självskada.

Tröttheten
Viljelös.
Vill lägga mig ner och somna, men inte vakna igen.

Det funkar inte

Jag ringde Öpv förut. Psykologen jag går hos är på semester och jag har nästa tid i augusti.
Jag känner att det inte funkar, så jag ringde en sköterska och förklarade läget och undrade om det fanns någon möjlighet för mig att komma in någon dag och prata med någon.
Den Ssk jag pratade med var väldigt snäll och go. Hon frågade mycket och läste i den lilla journal jag fått ihop hos dom.Hon frågade om det var akut, om jag måste träffa läkare idag, men jag sa att jag bara vill prata lite. Hon sa att hon skulle försöka fixa det under dagen och senast i morgon, sen sa hon vart pykakuten finns oså.

Det tog knappt en halvtimme så ringde en kurator upp och gav mig en tid nästa vecka, hon frågade om det var okej nästa vecka eller om det kändes som för lång tid.
Hemskt gulliga är dom på Öpv här.

Nu är jag hemma och känner mig helt tom.
Jag vaknade med en rastlöshet och orokänsla. Men nu är jag bara tom , likgiltig.
Jag har satt på en maskin tvätt till och hällt upp diskvatten och ska städa lite.
Vill inte överösas av en massa känslor och tankar.

Maja

Jag har lite Maja abstinens. Behöver lite Maja och lite hav.
Lite Tjärnö med solnedgång vid havet.
Lite sand mellan tårna och en Maja som kastar sand på mig.

Det är vad jag behöver.

Känslor

Står och trampar på samma ställe . Kommer varken framåt eller bakåt.

Har mer ångest nu än innan. Eller en annan slags ångest kanske jag ska säga.
Det är skit jobbigt och jag vet inte vad jag ska göra.
Jag kan lägga in mig, men jag har aldrig varit inlagd här. På Näl kan jag ju avd, jag vet vilka personal det är osv.
Allt som är nytt är skrämmande.

Jag skär inte, tar inga överdoser och det är ju bra samtidigt som det känns som att jag inte får ur mig ångesten ordentligt. Hetsäter gör jag fortfarande, men även där har känslorna förändrats.

Det är svårt att förklara.
Jag fungerar nästan. Jag går upp på morgonen, går till Finngösa och jag umgås med min familj.
Men JAG funkar inte, även om det inte syns eftersom jag inte skär osv.


Tankarna går på högvarv, och det är delvis återkommande tankar men också mycket nya saker .

Det är svårt. Så jävla svårt.

ångest

Den jävla ångesten. PANG! så slår den till. Vill bara skrika HJÄLP MIG TA BORT DEN! Jag stryps!
Men inget ljud kommer.
Jag skriker, men min mun öppnas inte.

I tankarna snurrar rakblad, piller, överdos.
Skära sönder
Svälja en dödlig dos.
Allt för att få bort den.

Vill gråta och skrika, men inga tårar kommer.
Rastlösheten, vet inte vart jag ska ta vägen.

Fan.