Jag sitter här nu, i soffan framför tv:n. Jag är super trött men har ännu inte orkat förflytta mig till sängen.
Tog en Stesolid nu och väntar på att jag ska börja känna av den.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, jag vill skriva av mig men det kommer inga ord. Jag ville ringa ssk och kp i vbg igår men det gick som vanligt inte. Bättre lycka nästa gång.

Jag dövar mina känslor med tabletter. Jag ignorerar dom och stänger dom ute så gott som jag kan. Men tillslut tar dom över och det vet jag ju och därför måste jag ha en plan för hur jag ska hantera den situationen när den kommer.

Jag vill verkligen flytta in i lägenheten nu men samtidigt är jag rädd. Jag har varit hos mamma så länge nu och hela tiden haft sällskap, eller iaf på kvällarna.
Jag vet ju att jag iofs kan komma hit när jag vill och det är ju inte långt att gå.

Jag och Diana pratade en dag om våran extrema oro. Att vi hela tiden oroar oss för onödiga saker och oftast oroar oss mer än vad som är normalt. Det tror jag är mitt största problem och det ska jag ta upp när jag får min kallelse.

Maten och oron.

Imorn blir det förhoppningsvis träning igen.

Nu blir det sängen.