8 feb. 2010

Jag ringde kp på dsv nu. För en gång skull kunde jag svara att det inte var bra, jag berättade lite om hur jag mår , om mina tankar och om hur det är att gå ut eller ringa.
Jag berättade om hur jag har velat ringa men inte kunnat.
Hon var underbar i telefonen och det tackar jag för. Hon sa att jag skulle ringa Agneta så fort vi lagt på , det gjorde jag men hon var inte där just nu så jag ringde öpv och bad dom be henne ringa mig.

Kp frågade om jag kunde sätta mig på ett tåg och komma upp till dom, men jag kan inte det svarade jag. Men hon sa att jag var välkommen när jag vill och det kändes bra. Hon sa också att jag var jätte duktig som ringde och att jag inte skadat mig själv eller så.
Hon sa att jag måste prata med Agneta så vi kan försöka lösa detta så det inte behöver gå så långt att ångesten tar överhanden och jag skadar mig igen.

Jag är glad att jag ringde men nu är jag helt skakis och fick ta en stesolid.

Min rastlöshet har kommit tillbaka, lördags var jag med barnen mesta dels av tiden eftersom jag inte visste vart jag skulle ta vägen och igår var alla trötta och bakis, jag var trött som skam, men rastlösheten gnagde och syster och jag åkte till rusta och till hennes lägenhet och fixade lite det var skönt.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Maja och Jenny är hemma så jag kan gå in till dom, men samtidigt vill jag vara ifred. Dålig komination.

Jag vill bara droga ner mig.
Det är tur att jag inte har några drog kontaker eller testat någon drog jag tycker om för jag hade så lätt kunnat fastna i det.

Jag vill prata med Diana. Jag saknar henne. Att bara ringa henne och inte behöva prata för hon babblar på ändå. Men samtdigt om jag vill prata så lyssnar hon alltid och förstår. och framför allt hon är ärlig , hon VILL lyssna och förstår.
Vi har känt varandra länge och sett varandra må både bra och dåligt. vi har sett varandra i våra värsta stunder. Då vi båda bodde på samma behandlinshem.
Hon känner mig och hon förstår.

Hon ligger säkert och sover nu, men jag ska försöka ringa henne ändå. Jag vet att hon förstår om jag väcker henne.
Jag älskar dig Diana!

4 kommentarer:

Madde sa...

Kämpa nu gumman! Du kommer klara det, allt handlar om att härda ut!
Kram

Unknown sa...

Hej, när ska vi ta och ses tycker du? Jag ska till gbg när jag får pengar nu i feb, ska till julias nya boende, så om du vill så kan vi ju ses å gå på stan el nåt... kram

Lina sa...

BoderGirl: Tack, jag härdar :D

Anglabarnet: Ja det kan vi säkert göra säg bara till när du ska åka Kram

Madde sa...

Jag är 20 år gammal, hur gammal är du? tack för din fina kommentar!