Alltså inlägget om fibromylagi är taget från wikipedia. Men jag lade ut den eftersom det är så jag anser att det är .

Jag skulle kunna sätta den diagnosen på mig själv eftersom nästan alla symptom stämmer in på mig. Men som syster sa, alla har ont ?
Syster känner en med diagnosen och har berättat en del.

Sen säger jag såhär, när man har så ont ( har daglig värk så jag vet) så gör man vad som helst för att få den att försvinna, så varför vara så emot att det är psykiskt? Varför inte ge den teorin en chans.
För mig blir värken värre ju sämre jag mår ( och det stämmer tydligen in på många andra med ) och värken blir bättre av träning. Muskelträning. Men jag kan även ha mycket värk fasten jag tränar, det beror på mitt mående. Men jag tror att mitt liv är lättare med värken eftersom jag accepterat att det är psykiskt.

Men jag känner smärtan. och smärtan är verklig på alla. Men det behöver inte bara vara fysiskt för det.
Tex när man får panik ångest, får svårt att andas, ont i bröstet osv, det är ju psykiskt eller hur? Tänk om alla som hade panik ångest skulle vägra inse att det är psykiskt och påstå att det är en sjukdom dom har?

Jaja bara min åsikt