döden

Jag är fortfarande orolig och ledsen. Jag funderar på att ringa mobila, men fan jag har så jävla svårt för det. Jag vet inte vad mitt problem är, men jag bara kan inte. Jävla mentala blockeringar.

Jag ska hämta medicin i morgon hos kärringen. Jag ska säga igen att jag vill ha en extra zopiklon och fråga när jag får topimaxen. Här får man minsann tjata för att få något gjort.

Åh jag vet inte vad jag ska göra, jag har dammsugit och så. Resten är ju redan i ordning. Ska ta mig ett bad sen med. Fryser så.
Mamma ringde förut och sa samma som alltid. Åh va pratglad du var. Men va fan jag orkar inte alltid prata.

Exakt en vecka kvar till turkiet påminde mamma mig om. Fan. Nervös och orolig som fan.

Speciellt när jag mår såhär.

Jag kanske skulle ta en lyckad intox och slippa allt. Slippa all skit. Slippa alla tankar. Sitta bland molnen och kolla ner på alla patetiska människor sen. Kasta några blixtar på Agneta. Ge solsken till mina vänner hela tiden.

Döden. Det är ett stort steg mellan tanke och handling.

Vad händer efter döden? Det jag vet som är fakta det är att vi männniskor består av energi och energi försvinner aldrig utan omvandlas. Så jag kanske omvandlas till ett moln vad vet jag.

Döden är både lockade och skrämmande.