svar på tal

Svar på denna kommentar på inlägget dsv

jag har jobbat på en psykavdelning o mottaning. Det var det mest otacksamma jag varit med om. Sådana patienter!! Så fruktansvärt otacksamma. Så fort det gick emot dem, så var det hot om både det ena och det andra. Ingen uppskatting alls!!
Nu jobbar jag på en canceravdelning. Resurserna där är bra mycket mindre än på psykavdelninge, men tror ni jag hört en enda klagande patient?? Nä! Här får man uppskattning och det känns bra att gå till jobbet!
En eloge till alla som orkar att jobba inom psykvården. Det är fan inte lätt med alla (såklart inte ALLA, men de flesta) klagande patienter som tror att de är de enda patienterna på hela sjukhuset.
/Birgitta

Hur kan du ens påstå att jag är OTACKSAM!? Vad ger dig rätten att säga att jag är otacksam?
Jag är tacksam för att jag fick komma till antagligen sveriges bästa behandlinshem, jag är jätte glad för min tid där.

Men jag är inte tacksam till myndigheterna som bråkar om mig gällande pengar och vem som ska ta ansvar osv . Då är det JAG som hamnar i kläm. Dom som jobbar inom psyk ska vara utbildad och pedagogiska. Inte vara tykna och elaka.
Jag har rätt att säga min åsikt. Jag vill inte bli behandlad som skit.

Jag är övertygad om att du träffat otacksamma personer men just i det läget kanske det är svårt att vara tacksam har du tänkt på det?

Jag kan inte säga att jag är tacksam till dagsjukvården när dom inte gör vad som förväntas av dom. Jag är inte tacksam till öppenvården som inte lyssnar när man ber om hjälp eller bara dömer än.
Jag är inte tacksam till avd 55 på näl som jag varit på två ggr då ingen personal pratat med mig eller hjälpt mig.

Jag är tacksam för Villa Trestad som är ett underbart behandlingshem och jag är tacksam för min psykolog som hjälpt mig mycket. Jag är tacksam för att jag fått chansen att gå i DBT. Jag är väldigt tacksam till min mamma som hjälpt mig mycket med både psyk och kommunen som nekar hjälp eller skjuter över ansvaret på en annan och jag får ta skiten.

Hade inte min mamma varit här så hade jag aldrig kommit in på behandlingshem jag hade antagligen aldrig fått den vård jag behövde. Men nu är jag över arton och anses vuxen då räknas inte mammas röst lika mycket och jag måste dessutom ta ansvar själv. Jag kan inte leva på mamma hela tiden.

Sen jag kommit in i vuxen psyk har jag blivit i tutad en massa skit.
och då är jag ändå "ny" i detta.
Vuxen psyk fungerar inte som den ska och har inte tillräckligt med resurser.

Tror du att det är kul att inte må bra? att inte få den hjälpen man behöver?