Jag blir så förbannad! Bara för att jag är sjukskriven betyder inte det att jag inte gör något på dagarna!
Jag går till dagsjukvården VARJE dag, jag hämtar medicin två ggr i veckan har har DBT en gång i veckan.
Visst det är inte ett åtta till sex jobb och jag har mer fritid än de som jobbar kanske, men o andra sidan har kanske inte de som INTE lider av en psykisk sjukdom hela dagarna fulla med ångest, nedstämdhet, självmordstankar och impulser?
Som min sköterska sa, man kan se min vardag som ett jobb eftersom jag ständigt får jobba med mig själv. Det är fan så utmattande ska ni veta.
Förbannad blir jag när folk ser mig som en mindre värd människa. INGEN annan än jag själv får se mig som det.
För övrigt fick jag beviljat aktivitetsersättning idag! Efter ett och ett halvt år av läkarutlåtande, överklagade och bråk med F-kassan.
Rätt skönt att få rätt.
Jag mår fan inte bra alltså och jag inte gjort på ett tag. Men jag orkar inte säga till dom på dsv. Jag pallar inte att sitta och häva ur mig alla mina känslor för ingenting. För dom kan inte göra någonting.
Ingen kan göra någonting.
Dessutom tror ju alla att det är så mycket bättre med mig nu när jag inte har skurit mig osv på länge.
Det var bättre ett tag och jag var jätte redig med allt men fan det funkar inte.
Förra veckan ringde min kp på dsv mig och jag började gråta i telefonen och lade på och stängde av mobilen och drog ur tele jacket. Hon kom hem till mig.
Jag satt i sängen och grät och svarade enstavigt. Jag ville vara ifred, jag vill vara i fred! Senare var jag ute och hon ringde igen. Jag svarade inte. Hon ringde en gång till och jag svarade. Då var hon och min andra kp utanför min dörr.
LÄMNA MIG IFRED!
Otacksam är jag, jag vet. Jag är inte tacksam för all skit psyk och vårdcentralen och många andra ger mig.
Men jag är väldigt tacksam för de ni hjälpt mig med och tacksam för Malin och Susanne.
Äsch va fan hjälper det att skriva här för. Kommer få en miljon nervärderande kommentarer om hur otacksam jag är och vilken börda och kostnad jag är för samhället.
Jamen jag vet.
Nu ska jag ringa mobila. Funderar på att lägga in mig mina tankar är långt ifrån hälsosamma.
4 kommentarer:
Du är värd lika mycket som alla andra människor <3 Lilla du. Kämpa på. Jag finns här för dig, och jag hoppas du finns där för med mig. Jag älskar dig. Det har inte vart så bra mellan oss den senaste tiden. Vet inte vad som har hänt, men jag känner att vi på nåt sätt tappat bort det vi hade. För du har åkt bort alla helger, så vi har på det sättet liksom kommit ifrån varandra, eller jag känner så, jag vet inte hur du känner. Men jag älskar dig och jag hoppas vi kommer hitta tillbaka till det som du och jag hade förr. Vi flumma runt, skrattade massa, gick promenader, kollade på film och massa annat. Puss på dig
Jag måste erkänna att jag inte vet exakt vad du går igenom, men jag själv har varit deprimerad, men fick ingen hjälp för detta. Idag har jag tagit mig ur det, visserligen, men under den tiden hade jag dessutom inga pengar eller jobb, så jag fick gå på socialbidrag under den tiden, 3 år. Fin hjälp man fick där.
Vad jag ville säga, är att visst, du kostar väl kanske pengar för samhället, men vad fan spelar det för roll? När du tar dig ur det, och det tvivlar jag inte på att du kommer, så kommer du kunna "bidra" du också. Samhället ska faktiskt ställa upp på dig, och inte bara att du ska ställa upp för samhället. Om det finns någon som anser det, så är det någon fundamentalt fel på den människan.
Klart du ska få den hjälp du behöver. Inte bara den hjälpen "de" anser att du behöver, utan den hjälpen som faktiskt du känner att du måste ha, om så bara för att få lov att bli lämnad ifred. Jag skulle själv gå bärsärk om folk började förfölja mig på det viset.
Jag tycker också att du är stark, vad du nu än själv kan tycka om dig. Det krävs oerhört mycket av någon att berätta om sånt här, även om det är "anonymiserat", vilket det inte riktigt är här heller.
Du är vacker och intelligent, och du är värd allt du kan behöva. Låt ingen annan få dig att tro någonting annat.
Åh Bill och Bull ni förgyller min vardag! Tack för att ni finns <3
LivingDeadGirl: Vad vill du mig?
Skicka en kommentar