Tisdag

Fy jag mår inte bra alls. Jag var på dagsjukvården drygt en timma sen gick jag hem. Jag är fruktansvärt besviken och ledsen på personalen där som såg att jag satt ensam och fattade att jag mådde dåligt men ändå sätter dom sig så jag blir ensam sittandes i ett hörn och frågar inte hur jag mår eller någonting. Dom pratade inte ens med mig. Tack .

Jag var på bedömningssamtal med psykologen igår. Tiina var med. Jag kände hela tiden både innan och under att jag bara ville springa därifrån. Bara efter fem minuter steg tårarna och mina ben skakade så till och med Tiina kollade. Jag lyckades iaf ta mig i genom samtalet med stor möda.
En sak som bekymmrar mig är att han heter Håkan precis som han som förgrep sig på mig när jag var liten.
Jag får ångest bara jag tänker på nästa samtal och är tveksam till om jag klarar av att ha honom. Jag har hela tiden sagt att jag inte klarar av att ha en manlig psykolog men tänkte att eftersom köerna är ganska långa så får jag ge det en chans.

Kathleen var med mig hos soc igår med. Fy fan vad som är förnedrande. Eftersom jag sökt bidrag till en ny soffa ville hon komma på en spontant besök. NU!? tänkte jag. Japp. Paniken vällde upp och jag började nästan gråta. Det känns inte bra att ta hem främmande folk och dessutom inte två soc tanter som ska bedömma om min soffa är tillräckligt sleten för att jag ska få pengar till en ny.

Jag mår inte alls bra. Jag har sovit en stund och drömde då en hemsk mardrömm och vaknade kallsvettig.
Jag känner mig obekväm i mig själv, fruktansvärt fet och ful. Jag har gråten i halsen.

Jag har inte gjort något destruktivt på länge eller alltså tagit en intox eller skurit mig. Men det känns som allt bara byggs upp inom mig och snart brakar det loss och då kommer jag att göra något.

Tankarna är kaos i huvudet. Jag vill få bort dom.