Kvällen

Jaa.. nu har jag suttit här en stund och funderat på vad jag ska skriva. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, jag mår inte bra.

Jag vill inte gå till dagsjukvården eller Agneta i morgon och säga hur jag mår eller be om mer piller.
Men jag måste, för min egen skull.

Varför ska man fortsätta kämpa och kämpa när inget händer? När livet ändå bara är dåligt? Jag kämpar och kämpar för ingenting. Jag kommer aldrig att bli "frisk" jag kommer aldrig att bli lycklig eller få uppleva saker som de flesta människor upplever under ett liv. Jag kommer vara fast här, stå och stampa på samma ställe.

För det är bara att inse, jag har inte blivit bättre. Jag har gjort framsteg på många plan men samtidigt har det bara blivit sämre på de andra planen.
Vad jag än gör så vill livet inte leka med mig ändå.

Det enda jag ser fram emot är den dagen jag är smal och vacker, men kommer den dagen någonsin komma?
Inte ens min våg tycker ju om mig.

Jag kämpar och kämpar, jag ber om hjälp. Jag ska be om mer hjälp i morgon men för vad? Jag är ju fast här ändå. Det kommer bli samma som alltid, jag kommer inte att få något ångest dämpande. Jag kanske kommer få anti depp igen men de kommer troligtvis inte hjälpa och gör dom det så skapar jag väl problem någon annanstans för det är ju det jag alltid gör.

Jag kämpar för ingenting. Vad är meningen? Hur länge ska jag fortsätta?