Dumt det kan bli

Igår fick jag en fantastisk ansiktsbehandlings på min brors flicksväns salong. TACK!

Underbart var det. Jag var på ganska bra humör igår.

Vid fem tiden kom min morbror, min bror hans flickvän deras son på åtta månader och mamma på middag. Vi hade jätte skoj.

Vi drack vin. Jag blev lite full. Jag pratade ut med min brors flickvän som jag tycker jätte mycket om.

Sen helt plötsligt kommer jag ihåg att jag bara gråter, fullständigt gråter utan kontroll.

Min syster sitter brevid mig. Dom säger att jag försvinner ibland. Att jag går in i mig själv.

Tydligen vill jag bara till mamma, så min syster ringer min mamma men hon svarar inte i telefonen.

Vi åker hem till henne. Jag är ganska normal igen. Men hamnar i "tillståndet" igen, några gånger händer detta. Mamma frågar om jag tagit något för jag har så fruktansvärt stora pupiller.

Jag säger nej. Jag har ju inte tagit något.

Sen ligger jag på golvet jag vet inte hur jag hamnat där, jag vaknar till börjar dra i mina stygn i handleden och mamma stoppar mig. Tydligen har Mamma eller syster ringt efter ambulans.

Sen får jag panik, springer ut försöker springa bort men mamma och min syster får tag i mig och håller fast mig. Jag river mamma, jag sätter naglarna så hårt jag bara kan i henne. Jag måste bort!

Sen är jag på marken men mamma och syster över mig. Dom trycker ner mig med benen. Håller fast mina händer. Jag kan inte ta mig någonstans.

Sen är jag på sjukhuset. Drar bort den dom mäter blodtrycket med. Känner paniken börjar hyperventilera och sedan gråta.

Läkaren kommer in. Jag bara kollar på honom, säger inte ett ord.

Det slutar iaf med att jag får åka hem.

Vad hände? jag vet inte.

Sov till klockan tre idag.

Är trött och hängig.

Saknar Kathleen och är rädd för imorgon.