Hatar

Jag har inte orkat skriva. Jag har inte orkat någonting sen jag kom hem igår.
Jag orkar inte nu heller. Jag har inte svarat i telefon på hela dagen. Ringde mamma förut så hon inte ska ringa mer.

Jag orkar inte prata i telefon. Jag svarade inte igår heller.
Jag vill inte gå ut. Jag vill inte gå ut i morgon heller.

Jag önskar att jag inte skrivit det föbannade kontraktet om skärningen, jag önskar att vi inte skulle åka till turkiet så snart.

Jag orkar inte, suget är stort. Allt känns så hopplöst och meningslöst.
Det är konstigt för i Fredags mådde jag bra, mitt humör var stabilt och jag hade skoj med Kathleen, det var som i sommras kändes det som.

Men nu? Jag vet inte. Meningslösheten är stor. Varför är jag här?
Jag älskar mina vänner och jag älskar min familj, men vad GÖR jag egentligen här? Jag hör inte hemma här.

Det är konstigt för jag känner mig mycket fetare och fulare nu än när jag var som fetast. Jag är fortfarande fet men jag har ju gått ner mycket i vikt. Jag märker på kläderna. Men jag ser det inte och jag känner det inte. Jag hatar vad maten gör med mig.

Jag bara känner för att gå tillbaka till mina andra vanor. Skära, dricka ta tabletter. En intox eller skära av pulsådern. Jag vet inte. Jag tänker på döden och undrar vad som händer efter döden? Det finns många teorier men jag vet inte vad jag ska tro.

Jag vågar inte skära för jag vet hur besvikna alla skulle bli och jag vet att det skulle bli djupt och då kanske läkaren reagerar eftersom det hänt en del nu.
Jag vågar inte ta en intox eftersom jag skulle förstöra för alla då.
Ska jag göra något ska det vara på riktigt. Ordentligt. Men jag vet ju att jag bara skulle ringa mobila oså blir det akuten och jag får magpumpas ändå. Det är meningslöst.

Jaha nu blev det en massa skrivet ändå. Jag orkar inte, ge mig kraft att kämpa emot igen.

Nu ska jag se på film och kämpa mot hungern.