Så mycket ilska i mig.
Så mycket sorg och frustration!
Det känns som allt faller isär.
Jag trodde det var pms som alltid men denna gången blev det inte bättre när mensen kom.
Har funderat hit och dit. Har så mycket tankar men ingen som jag känner att jag kan dela dom med. Visst får min samtalskontakt reda på mycket men inte ens hälften av det jag borde säga kommer fram.
Jag är trött, jag orkar inte det här. Kämpa heeeeeela tiden. När ska det ta slut? Hur ska jag orka fortsätta?
P.s tack du anonyma som kommenterat mitt senaste inlägg!
5 kommentarer:
Du får alltid komma hit när du än vill. Vare sig jag är hemma eller inte. Och vill du prata lyssnar jag.
Är himla glad att ha dig så nära.
(Och jag håller med anonym!)
Jag med! Håller me allt ovan, och anonym.
Jag är anonym om du menar den nedanför. Jag kollar fortfarande din blogg och tycker du har såå mycket potential! Still; du kommer klara det här. :)
Hoppas du förstår det också, hur bra du är! Du verkar vara en så jäkla trevlig person också. Kram!
åh så jobbigt du har det.
Förstår dina tankar och känslor så väl.
Ska kika runt lite här nu.
Var rädd om dig
Vet hur det känns. Och vet att känslan är outhärdlig men ändå kan man inte göra annat än attstå ut. Gillar din blogg!
Skicka en kommentar