Jag har inte uppdaterat på länge. Kanske beror det på min trötthet eller mitt fattiga förråd på ord just nu.
Livet blir inte enklare kan jag inte påstå.
Nästa vecka ska jag träffa läkarn på Öpv. Jag hoppas verkligen att det går bra.

Hittade ett litet stycke jag skrev för tre år sedan.




Döden, den finns där hela tiden. Jag dagdrömmer om den. Han besöker mig hela tiden. Han sitter på min axel och ger mig hela tiden tips om hur jag ska göra. Överallt ser han möjligheter.
Ibland riktigt suger det i magen.
Jag kan sitta och planera hela dagen hur och när jag ska göra det, men jag gör det aldrig. Jag är för feg.
Jag vill ju leva, men inte såhär.
Döden är en väldigt enkel lösning. Men jag är så rädd för vad som händer efter döden. Tänk om det finns en plats som är värre än den jag redan är i?
Lina -07