Gnälla av mig lite

Jag känner att jag verkligen behöver en bra samtalskontakt. Som Susanne som jag hade, henne kunde jag verkligen prata med även om jag hade svårt att komma dit många gånger.

Men jag får tanke stopp. Jag vet att jag kan prata med Malin, som är min kontaktperson sedan drygt två år tillbaka. Men jag kan inte, jag kan säga några saker sedan blir det stopp. Det är för mycket tankar i mitt huvud att det bara blir total kaos.

Den 27 Oktober var det fyra månader sedan jag skadade mig sist eller tog överdos.
Det "enda" destruktiva jag gör nu är att hetsäta, men som min ssk sa idag, det är absolut inte bara.

Jag måste säga att det är de mest plågsamma som finns just nu för mig. Jag hade hellre skadat mig och jag vet att det låter grymt sjukt, men ibland så tänker jag så. Skär jag mig går jag åtminstone inte upp i vikt.

Min vikt är på tog för hög. Jag pratar sällan om maten i bloggen längre eftersom jag känner mig totalt misslyckad.
Förut räknade jag kalorier tvångsmässigt, vägde mig , skrev upp. Hade listor på de mesta och kollade mitt BMI varje dag och räknade gång på gång ut mitt dröm BMI.

Hemma hetsäter jag nästan dagligen, det har iaf blivit så på sista tiden vilket är katastrof för vikten, måendet och ekonomin. Därför har jag beslutat att spendera en tid hos familjen som försöker hjälpa mig med detta.

Vi försöker "äta rätt" och träna ca tre dagar i veckan. Ett såkallat "normalt" beteende.
Men jag vill inte ha det, jag vill vara jätte tunn och inte behöva mat. Jag vill träna jätte mycket .

Jag följer några Ana bloggar och läste nu en disskution om att vilja eller inte vilja ha diagnosen Anorexi.
En person sade att Diagniosen för henne betydde att hon lyckats och inte kände sig som en wannabe, medans andra sade att det är den anorekiska BMT de vill ha.

Jag kan tänka mig att de är olika för de flesta men jag förstår hur de tänker, och jag tänker precis samma sak.
Jag VILL VILL VILL, men tillskillnad från dessa människor har jag inte den diciplinen. Jag hade det och gick ner drygt 45 kilo på väldigt kort period. Jag var extremt överviktig.

Vissa påstår att jag bör vara stolt över att jag gått ner till en "normal" vikt, men jag kan inte vara stolt eller nöjd försen jag nått det resultat JAG anser vara bäst på mig.

Jag var ganska aktiv medlem på en Ana sida förut och kollade mycket på Ana bloggar och sidor. Nu gör jag inte det eftersom jag känner mig så fruktansvärt misslyckad. JAg förtjänar inte att prata med dessa människor. Jag är så äckligt dålig.
Jag påstår mig vilja gå ner i vikt osv, men det ända jag sysslar med på dagarna är att fullkomligt proppa i mig mat.

Varför kan jag inte sluta? Bestämma sig, javisst. Det gör jag säkert 120 ggr per dag, men lik förbannat är det någon del i min hjärna som tar ett beslut att stoppa maten i munnen.

Ja, nu blev jag en sån där gnällspik igen.
Jag får kompensera det med att säga att jag är otroligt lyckligt lottad över att ha den underbara familj jag har och jag önskar att fler personer kunde se att det är bra att jag har dom och att jag spendera mycket tid här och tar emot deras hjälp.
Man kan aldrig ta emot för mycket hjälp av sin familj.

Nä en cigg och lite bubbelvatten och eventuellt mata min FB fiskar, sedan sova.

Kämpa på alla ni som kämpar med maten och vikten oavsett om ni är Ana , Mia osv!